Målet med hovvård är att man vårdar hoven efter de förutsättningar den hade fått om hästen levt och strövat fritt i det vilda.
Val av hur vi verkar våra hästar och de underlag vi väljer att hålla dem på är avgörande faktorer för kvalitén av hoven. Det unika med naturlig hovvård är med hjälp av hela hästens livstil är man med och bidrar till god hovhälsa..
För att härma den naturliga slitningen måste vi kontinuerlig verka våra hästar. Det är viktigt att integriteten av hoven inte kompromissas av att man verkar bort material som naturligt ska vara där. Det finns många uppfattningar om hur man bäst sköter om hoven, vissa anser man måste spika på en metallsko som skydd andra menar att det är motiverat att tvinga hoven till en mer naturlig form med hjälp av verkning. Men tyvärr motstrider det de viktigaste faktorerna i all vård och det är att ”man ska inte orsaka någon skada”, de saknar även respekten för naturens egna läkningskraft.
Det finns ingen anledning att tvinga fram en hovform utan man får med hjälp av regelbunden verkning respektera hovens sätt att förändra sig efter sina egna förutsättningar.
Med hjälp av trimning med 4-6 veckors intervall är en frisk hov väl rustad för att bibehålla en naturlig hovform.
Hovvård
Hästens hov har designats av naturen för att optimalt fungera utan hjälpbeslag. Hoven är skapad för att kunna flexa vid varje steg och erbjuda stötdämpning för leder, senor och ligament i benet.
För att stötdämpningsmekanismen ska fungera och utvecklas krävs det en välutvecklad och frisk stråle tillsammans med en vältränad elastisk puta. Detta sker endast om strålen har god markkontakt och hoven är så pass balanserad att den vid nedslag landar på sin bakre del.
Hovmekanismen fungerar även som cirkulationspump till hjärtat. Hoven underlättar alltså blodtillförseln genom benet till och från hjärtat vid varje steg. En onaturlig hovform försämrar blodcirkulation vilket också försvårar utläkning av skador och sjukdomar. Men även en korrekt hovform räcker inte hela vägen utan det krävs rörelse för att hoven ska fungera optimalt.
Det säger sig själv att med en påspikad metallsko förkommer inget flex utan den håller hela hoven stum. Markkontakten för strålen begränsas och alla egenskaper för stötdämpning som hoven naturligt innehar sätts ur spel.
Många menar att våra domesticerade hästar inte har samma hovar som deras vilda släktingar. Att vi har genom avel förändrat våra hästar och pga det får vi acceptera att vissa har sämre hovar än andra. Vi får leva med att vissa hovar helt enkelt är svaga, outvecklade och har dålig hornkvalité och den enda lösningen är hovbeslag för att hålla ihop dem. Detta även fast fynd av hästben från Alaska, USA daterade 12,000 till 28,000 år gamla inte visar en större genetisk förändring än så lite som 1,2% från dagens domesticerade hästar.
Underlaget, kosten och miljön vi håller våra hästar på är avgörande för en frisk hov. Därför är det svårt att kräva att hästar som lever i mjuka och leriga hagar ska vara helt komfortabla när vi rider ut på hårda och steniga underlag. Det positiva idag är att det finns många fina temporära hovskor, de gör det möjligt att vi både kan ”äta kakan, och ha den kvar”. De är perfekta skydd för hoven där vi vill arbeta och rida våra hästar på ett underlag som skiljer sig från deras levnadsmiljö.
